För en stund sen fick jag en känsla där det känns som hela jävla hjärtat slits ut & tusen tals nålar hackar på´t,kalla mig känslig eller töntig,fine! .. han åkte ju bara till sin pappa i en timme,en timme kan ju folk tycka inte är länge alls,men för mig utan lucas är det en evighet.HAN ÄR JU MED MIG 24/7, vi sitter ju ihop för tusan. Dessutom vet jag hur beroende han också är utav mig, jag är ju hans trygghet & matmaskin. JAA JAG VET, att jag måste vänja mig,men jag kan ju fan inte rå för hur det känns när han åker iväg & att veta att det kommer alltid vara så. Denna gång kändes det bara extra jävligt,varför vet jag inte.Förra gången fick jag inte lika stor ångest....

Nu sover iallafall plutten & jag passar som sagt på att skriva ett inlägg.Vi tog oss en sovmorgon i morse,första mjölkningen var vid halv 6 sen somna vi & klev upp halv 9,super utvilad kände jag mig :) Vid lunch kom mormor kicki på besök,jag tog en sväng med nisse & så drack vi en snabb koppkaffe innan hennes lunch var slut.

Nu ska jag få i mig nått i mat väg, sen pussas o mysa som bara den med plutten.

kärlek för livet <3

/ LA